Använder du tumtricket för att sätta pris eller har du koll?

Använder du tumtricket för att sätta pris eller har du koll?
-Lär dig om kalkyler
Det vi vet är att för att kunna styra verksamheten i önskad ekonomisk riktning krävs information och beslutskraft.  Använder vi tummen för att känna av om priset är rätt eller ej är vi ute på riktiga hajvatten. KalkyleringSå för att undvika detta måste vi använda smarta beräkningsmodeller som ger oss en bra grund att stå på, när man väl gjort det kan man använda tummen och lägga in psykologiska och konkurrensmässiga konsekvenser.
Men först några grundbegrepp:
Kalkyler kan behandla såväl in- och utbetalningar som intäkter och kostnader. In- och utbetalningar, d.v.s. när pengar betalas till respektive från företaget, påverkar kassaställningen och vissa kalkyler är därför nära knutna till företagets likviditetsplanering. In- och utbetalningar är fokus i investeringskalkyler och likviditetsbudgetar. Andra kalkyler behandlar intäkter och kostnader på olika nivåer i företaget. Intäkter avser värdet av utförda prestationer under en given period, medan kostnader avser värdet av under perioden förbrukade resurser. Intäkter och kostnader förekommer i produktkalkyler och resultatbudgetar.

Vi ska i detta inlägg fokusera på kostnader som styr vår prissättning. Vi ska titta på två grundläggande produktkalkylmetoder nämligen självkostnadskalkylering och bidragskalkylering.

Självkostnadkalkylering

Självkostnadskalkylering  innebär att samtliga kostnader fördelas på företagets produkter. På lång sikt är det alldeles nödvändigt att företaget tar hänsyn till samtliga kostnader i kalkylarbetet och att dessa kostnader mer än väl täcks av intäkter från försäljningen. För företag som bara tillverkar och säljer en enda produkt finns inga fördelningsproblem. Samtliga kostnader belastar då denna enda produkt. I företag som tillverkar och säljer flera produkter förekommer ofta flera olika kostnadsposter. I många fall är de omkostnader ska fördelas på de olika produkterna omfattande. Problematiken kring kostnadsfördelningen kan med andra ord vara betydande. Tre vanligt förekommande självkostnadskalkyler är period-, påläggs- och ABC-kalkyler. 

När ett företag tillverkar en eller ett fåtal produkter räknas självkostnaden per produkt vanligen fram med ledning av den totala kostnaden. I en periodkalkyl ses alla kostnader som direkta i förhållande till produkterna. Kalkylen kan därför med fördel användas när en enda produkt tillverkas eller när de indirekta kostnaderna kan fördelas på ett fåtal olika produkter utan svårigheter. 

När självkostnaden beräknas med hjälp av påläggskalkylering gör man skillnad på direkta och indirekta kostnader. Företag som har en relativt stor andel indirekta kostnader och som dessutom tillverkar flera olika produkter kan ha stor nytta av att tillämpa påläggskalkylering. Relativt enkelt är att fördela de direkta kostnaderna (t ex material och lön) till en produkt/tjänst, svårare kan vara att fördela indirekta kostnader (reklam, ledning etc) till en specifik produkt. Men här finns speciella beräkningsmodeller som underlättar det arbetet. 

ABC-kalkyleringen har vuxit fram som ett alternativ till påläggskalkyleringen. I många företag utgör numera de indirekta kostnaderna en förhållandevis stor andel av de totala kostnaderna. De indirekta kostnaderna är ibland t.o.m. större än de direkta kostnaderna. Det gäller kanske framför allt i tillverk- ningen. På grund av mekanisering och datorisering har tillverkningsomkostnaderna blivit allt större i förhållande till den direkta lönen. Ju större andel som de indirekta kostnaderna utgör av företagets totala kostnader, desto svårare blir det att göra en korrekt omkostnadsfördelning. Samtidigt ökar givetvis behovet av att fördelningen görs på ett så rättvisande sätt som möjligt. 

Bidragskalkylering

Den andra grundläggande produktkalkylmetoden kallas för bidragskalkylering. Metoden bygger på att enbart särkostnaderna beräknas och fördelas. Samkostnaderna lämnas därhän. Bidragskalkylering används i såväl tillverkande företag som i handels- och serviceföretag. Kalkylen används främst vid beslutsproblem på kort sikt och inom ramen för befintliga resurser. På kort sikt är det nämligen svårt för företagen att ändra sin kapacitet eller sitt sortiment. Det är också ovanligt att kunderna plötsligt ändrar sina preferenser radikalt. 

Täckningsbidrag är det mest centrala begreppet i en bidragskalkyl. Täckningsbidraget är särintäkter minus särkostnader och det ska täcka företagets samkostnader och helst även ge en viss vinst. Täckningsbidraget visar bl.a. det lägsta pris som kan sättas på en produkt. I stället för att inte göra någonting alls och därmed inte få något bidrag till att täcka de gemensamma kostnaderna, kan man på kort sikt besluta att sälja en produkt som täcker de kostnader som följer av beslutet (särkostnaderna) och som även kan ge ett litet bidrag till att täcka de kostnader som finns i företaget i alla fall (samkostnaderna). Ett exempel på detta kan vara reseföretaget som mör att sälja ut alla flygstolar säljer en resa bara för att få ett positivt täckningsbidrag, detta då man redan har tagit kostnader för flygplan, boende etc.

Sammanfattningsvis ger denna sammanfattande redogörelse en bild av att det inte är “bara” att sätta pris. Många faktorer såsom psykologiska, konkurrenterna pris etc påverkar. Men den mest fundamentala är att vi får korrekt kostnadstäckning något som man kan lära sig via smarta kalkylmetoder.

Nästa avsnitt kommer att hamna om hur man gör en investeringskalkyl så att investeringen blir lönsam

Dela denna artikel: "Använder du tumtricket för att sätta pris eller har du koll?"

Share on Facebook Tweet Share on LinkedIn Share on Tumblr Share on Google+